Akademi och skönhet
I gamla sagor och sägner finns offta myten om att vid regnbågens slut finns en skatt. Det förutsätter ju att regnbågen har en början och ett slut. Dock går det ganska snabbt att väderlägga en sådan bild. En regnbåge är ett optiskt, meteorologiskt fenomen som uppträder som ett (nästintill) fullständigt ljusspektrum i form av en båge på himlen då solen lyser på nedfallande regn.
En regnbåge kan man förklara vetensapligt. Men i vår iver att studera dess spännvid, gradindelning och intern reflektion så går vi ofta miste om regnbågens andiga dimension. För mig ligger inte skönheten i dess siffror, i dess observation, eller i de fysikaliska förklaringar som ges.Skönheten ligger snarare i dess glans, dess skönhet och dess djup.
Exemplet med regnbågen är inte det enda. Till vardags studerar jag religionsvetenskap i Uppsala. Och visst kan det vara lätt att endast fastna i teorier kring texternas uppkomst, i religionssociologiska analyser och hypoteser. Men religionens tjusning ligger inte endast däri. Självklart är det väldigt intressant, men att endast fastna i det akademiska vore för mig ett misslyckande.
Ett sitta i en mässa och stilla betrakta sakramentens mysterium, att i en moské betrakta det allvar och ljuphet som infinner sig vid imamens ord eller skönheten och glädjen som infinner sig hos de församlade när rabbinen läser Shema, det är magiskt för mig.
Religionsvetenskapen och det kritiska studiet av religion är nödvändigt. Men som jag har försökt förtydliga här ovan, att bortse från de andliga dimensionerna som finns hos religionen, oavsett om vi tror att de är sanna eller ej, vore för mig ett misslyckande.
En godoms existens kan man inte bevisa, eller motbevisa, vetenskapligt. Man brukar nämna det som den ontologiska nivån, eller det transendenta. Men även om vi akademiker inte kan uttala oss om dess giltighet i våra föreläsningssalar så tycker jag att det är något som vi var och en borde fundera på oftare.
Jag kommer nog aldrig att kunna profilera mig som en ateist. Universums skönhet, logik och ordning är en av de faktorer som hindrar mig. Men också de upplevelser jag har haft i mötet med Gud, något som står över våra mätinstrument och källhypoteser. Tron, som i många fall kan värka vansinnig, kommer alltid att finnas där.
Förövrigt så var det en jesuitpräst som "upptäckte" Big Bang.
Vi ses!
