Julefrid
Häromdan var jag på julmarknad i (den lilla snobbiga staden) Sigtuna. Jag har enda sedan barnsben ällskat att gå på julmarknad. Att gå och titta i skyltfönster och stånden och andas in den härliga doften av ljus, glögg och brända-mandlar. Julen är sannerligen underbar med alla tända ljus och gemenskap.
Men idag slog det mig att inte alla människor i Sverige kanske har samma varma bild av julen som jag har. För vissa kanske julen är den värsta dagen på året. T.ex. för barnen vars föräldrar har supit upp julklappspengarna, och för en gammal gumma som återigen får sitta ensam framför köksbordet och genom fönstret se hur de andra lyckliga familjerna umgås framför julgranen. För henne och för många andra är det inte "en God jul...".
I dagens sekulariserade Sverige betonas Jesus allt mindre. Trotts att det är tack vare honom vi firar jul.
Julens egentliga budskap handlar inte om en röd, lite överviktig gammal gubbe som besöker folk och delar ut presenter utan om en Gud. Om en god Gud som älskade sin skapelse så mycket att han vägrade låta den gå förlorad.
Och detta är ett budskap som kan ge alla människor glädje,frid och hopp. För när Jesus kommer in i ett hem, då är han verkligen där! Det var Guds gåva till oss; möjlighet att få Sann frid och ett evigt liv tillsammans med honom i himmelen. Och där, i himmelen, där slipper man alla ensamma jular.
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.
Johannesevangeliet 3:16-17 
